Innehållet i tingsrättsdomar lagras elektroniskt i en XML-fil. Domaren signerar elektroniskt och systemet producerar läsbara texter i PDF-format som expedieras till parterna. XML-filen är skriven i textkoder och utformad så att den kan läsas av i ett datasystem. Filen innehåller en del andra uppgifter än vad som framgår av PDF-formatet, huvudsakligen uppgifter av utpräglad teknisk karaktär men också bl.a. domarens fullständiga namn och tjänsteidentitetsnummer. Malmö tingsrätt meddelade dom i ett brottmål. Där förordades att sekretess enligt 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska bestå för den tilltalades identitet. En kvinna, som inte var part i målet, begärde hos tingsrätten att hela den bakomliggande XML-filen skulle lämnas ut till henne i elektronisk form. Tingsrätten gav henne möjlighet att ta del av pappersutskrifter av filen men avslog hennes begäran om att få en kopia av filen i elektronisk form. Uppgifter som kunde avslöja den tilltalades identitet och uppgifter om domarens tjänsteidentitetsnummer sekretessbelades. Hovrätten avvisade kvinnans överklagande att få en kopia av XML-filen i elektronisk form. XML-filen utgör en allmän handling. I detta fall har SML-filen inte lämnats ut som kvinnan begärt, men hon har erbjudits att ta del av filen i annan form. Eftersom överklagandet av tingsrättens beslut i denna del endast tar sikte på formen för utlämnande och resultatet av beslutet är att kvinnan ändå kan få del av filen, kan det inte överklagas. Som hovrätten konstaterat ska överklagandet av tingsrättens beslut alltså avvisas när det gäller formen för utlämnande. I den del kvinnans överklagande avser sekretess för den tilltalades identitetsuppgifiter finner Högsta domstolen inte skäl för någon annan slutsats än hovrätten. Överklagandet ska alltså avslås i den delen.

Fyra män dömdes för bland annat grovt sabotage mot blåljusverksamhet i samband med påskupploppet i Örebro i april 2022. HD har tidigare i år prövat ett annat mål från samma händelse. Högsta domstolen ogillade där det yrkande om kränkningsersättning som hade framställts av en polis i anslutning till åtalet om grovt sabotage mot blåljusverksamhet. Det har ansetts att starka rättviseskäl talar för att det bör vara möjligt att, om Högsta domstolens prövning av det eller de mål som har fått prövningstillstånd leder till ändring av hovrättens dom, åstadkomma motsvarande ändring av utgången i de övriga målen. I det tidigare målet gjorde Högsta domstolen vägledande uttalanden bl.a. när det gäller hur det individuella ansvaret ska bedömas för den som har deltagit i ett sådant angrepp mot polisen som det var fråga om i det målet och som det också är fråga om i det nu aktuella målet. Avgörandet ger också vägledning när det gäller frågor om straffmätning och skadestånd vid sådan brottslighet. Högsta domstolens bedömningar resulterade bl.a. i att fängelsestraffen i det målet sattes ned väsentligt, från fem år till tre år för den ena tilltalade och från fem år och sex månader till tre år och tre månader för den andra. Därför finns skäl att pröva även detta mål. Med beaktande av framfor allt Högsta domstolens roll som prejudikatinstans bör den förnyade prövningen göras i hovrätten. HD undanröjer hovrättens dom och återlämnar målet för fortsatt behandling. Det ankommer då på hovrätten att ta ställning till frågor om justering av gärningsbeskrivning och åberopande av ny bevisning.

En tvist har uppstått mellan Svenska Hamnarbetarförbundet och ett bolag som bedriver hamn- och stuveriverksamhet i Skandiahamnen i Göteborg. Tvisten gäller om bolaget hindrat huvudskyddsombudet vid två tillfällen. Det första genom att inte låta honom delta i planeringen inför en omorganisation. Det andra i samband med att ett stängsel togs ner. Inte heller hade bolaget heller underrättat honom om dessa förändringar. Arbetsdomstolen konstaterar att det anges i arbetsmiljölagen att ett skyddsombud ska delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och arbetsorganisation. I det första fallet menar Arbetsdomstolen att förbundet inte lyckats visa att bolaget vidtog eller planerade en omorganisation, som skyddsombudet borde ha fått delta. Bolaget har därmed inte heller brutit mot underrättelseskyldigheten inför en förändring. I det andra fallet konstaterar Arbetsdomstolen att bolaget, i samband med att stängslet monterades ned, placerade betongsuggor och staket vid ljusbågarna. Bolaget får därmed anses ha gjort en bedömning av eventuella risker och vidtagit åtgärder med anledning av att trafik skulle komma att genomkorsa området. Enligt arbetsgivarparterna var de åtgärder som vidtogs ett vedertaget sätt att avgränsa ett område och någon särskild riskbedömning krävdes därför inte. Förbundet har ifrågasatt om de åtgärder som vidtogs var tillräckliga. Nedmonteringen av stängslet hade alltså enligt bolagets bedömning betydelse för arbetsmiljön i området för den ordinarie verksamheten på kajen. Bolaget borde alltså ha underrättat och involverat huvudskyddsombudet inför de båda nedtagningarna av stängslet. Att bolaget inte gjorde det innebär att det hindrat honom att fullgöra sina uppgifter som huvudskyddsombud och facklig förtroendeman för förbundet. Sammantaget har alltså bolaget i det första fallet inte hindrat huvudskyddsombudet, men gjort det i det andra fallet. Arbetsdomstolen beslutar att bolaget skall betala ett skadestånd på 25 000 kronor vardera till huvudskyddsombudet och till förbundet.

Ett kollektivavtal för personlig assistans innehåller bestämmelser om anställning ”på viss tid så länge uppdraget varar”, s.k. ”SLUV”. Den kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationen har gjort gällande att en sådan anställning är oförenlig med svensk lag och EU-rätt (det s.k. visstidsdirektivet). Arbetsdomstolen har funnit att kollektivavtalsregleringen inte innebär en sådan otillbörlig urholkning av arbetstagarnas lagstadgade rättigheter, som kan föranleda att avtalet i berörda delar ska anses ogiltigt. Arbetsdomstolen har även funnit att kollektivavtalsregleringen inte heller står i strid med de tvingande bestämmelserna i 4 och 7 §§ anställningsskyddslagen, eller med bestämmelserna i visstidsdirektivet. Arbetstagarorganisationens talan har därför avslagits.

En lärare publicerade viss information till eleverna på skolans elektroniska lärplattform. Han skrev bland annat "Om du t.ex. har värderingen människovärde/allas lika värde, då kommer detta att påverka dig på olika sätt, t.ex.: Du röstar förmodligen inte på Sverigedemokraterna." Arbetsgivaren (kommunen) gav läraren en skriftlig varning med motiveringen att skolan skall vara objektiv och inte värdera partipolitik i undervisningen. Tvist uppstod om ifall kommunen därigenom brutit mot § 11 i kollektivavtalet och därför är skyldig att betala allmänt skadestånd till läraren och facket. Arbetsdomstolen konstaterar att parterna är överens om att läraren haft en skyldighet att utforma undervisningen i överensstämmelse med skollagen och läroplanen och att undervisningen därmed ska vara saklig och allsidig. Att i undervisningen peka ut det aktuella riksdagspartiet och påstå att de personer som röstar på det partiet förmodligen inte delar värderingen om alla människors lika värde kan, enligt Arbetsdomstolens mening, inte anses uppfylla kravet på saklighet och allsidighet. Läraren har genom det ifrågasatta uttalandet gjort sig skyldig till fel eller försummelse i arbetet. Enligt avtalstexten kan då disciplinpåföljd meddelas i form av skriftlig varning. Kommunen kan därmed, enligt Arbetsdomstolens mening, inte anses ha brutit mot kollektivavtalet genom att besluta om den skriftliga varningen.

Kommunens socialnämnd beviljade en kvinna ekonomiskt bistånd för bland annat uppehälle och hyreskostnad. Vid beräkningen av försörjningsstödet räknades den 18-årige sonens studiebidrag och bostadsbidrag med som en inkomst för familjen. Det innebar att det ekonomiska biståndet minskades med denna inkomst. Hans studiebidrag hade dock dragits in eftersom han inte deltagit i gymnasiestudierna på ett sådant sätt som krävs för studiebidraget. Kvinnan överklagade beslutet och förvaltningsrätten menade att sonens indragna bidrag inte orsakats av kvinnan. Förvaltningsrätten beslutade därför att hennes ekonomiska bistånd skulle ökas. Socialnämnden överklagade domen till kammarrätten som avslog överklagandet. Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd för att klargöra om socialnämnden vid prövningen av om en familj har rätt till försörjningsstöd ska beakta sådana bidrag som familjen gått miste om på grund av att en gymnasieungdom över 18 år har haft ogiltig frånvaro från sin gymnasieutbildning.

En man dömdes i tingsrätten för flera fall av bedrägeri. Påföljden angavs till fängelse i två år och sex månader. I domslutet angavs påföljden till fängelse i två år. Domen fick laga kraft. Tingsrätten beslutade därefter, utan att ge parterna tillfälle att yttra sig, om rättelse av domslutet på så sätt att påföljden angavs till fängelse i två år och sex månader. Mannen överklagade rättelsebeslutet och framförde att han borde fått tillfälle att yttra sig samt att han utgick från domslutet när han bestämde sig för att inte överklaga tingsrättens dom. Hovrätten har ansett att tingsrättens domslut innehåller en sådan uppenbar oriktighet som kan rättas och avslog hans överklagande. HD har prövat om det funnits förutsättningar for tingsrätten att - efter det att domen fick laga kraft - rätta domslutet beträffande påföljden. Av redovisningen i domskälen framgår hur tingsrätten resonerade för att komma till slutsatsen att påföljden skulle bestämmas till fängelse i två år och sex månader. I domslutet kom dock påföljden att anges till två år. Domslutet får därmed anses innehålla en uppenbar oriktighet som har orsakats av ett skrivfel. Åklagaren överklagade inte domen och den rättelse som tingsrätten gjorde av domslutet resulterade i en väsentlig skärpning av fängelsestraffet. Parterna borde ha fått möjlighet att yttra sig innan beslutet om rättelse fattades, något som inte skedde. De har däremot fått redovisa sin inställning i hovrätten och HD, där mannen motsatt sig rättelse. Därför finner HD att det inte funnits förutsättningar att rätta domslutet och upphäver tingsrättens beslut om rättelse.

En man sköts med flera skott i överkroppen när han satt i sin bil och väntade på grönt ljus i en korsning. Han överlevde skjutningen. Skytten satt i en bil i körfältet bredvid brottsoffret. Tre personer åtalades för försök till mord. Tingsrätten dömde dem för försök till mord (plus ytterligare några brott) till fängelse mellan tio och elva år. Hovrätten har funnit det styrkt att två av personerna vidtagit de åtgärder som åklagaren påstått, i syfte att vägleda skytten till offrets bil och därmed främjat gärningen. Enligt hovrätten kan det däremot inte uteslutas att det är någon annan än den utpekade skytten som avlossat skotten. Hovrätten fastställde tingsrättens dom mot två av de åtalade men friade den tredje. HD har nu prövat om hovrätten dömt de två för någon annan gärning än den som åtalet för mordförsök avsåg. Enligt gärningsbeskrivningen är skytten den tredje personen, men hovrätten anser inte det bevisas. Om så inte är fallet har det inte heller funnits förutsättningar för hovrätten att döma de andra två för försök till mord. Det innebär att hovrätten dömt de två för en annan gärning än de åtalats för, varför HD meddelar prövningstillstånd i målet och återförvisar det till hovrätten för fortsatt behandling.

En man misshandlades och avled av misshandeln. Två personer åtalades för mord tillsammans med ytterligare en person. Åklagaren yrkade i andra hand ansvar för vållande till annans död, grovt brott och synnerligen grov misshandel. Tingsrätten dömde de tre gärningsmännen för mord till livstids fängelse. Tingsrätten ansåg att det var ställt utom rimligt tvivel att de tre tillsammans och i samförstånd hade agerat på det sätt som åklagaren gjort gällande. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde två av männen för medhjälp till mord till fängelse i 16 år och fastställde domen mot den tredje mannen. De två männen vars dom ändrats har överklagat till Högsta domstolen som prövat om männen dömts för en annan gärning än den de åtalats för. HD konstaterar att åklagaren inte angett att åtalet avser medhjälp till mord. I gärningsbeskrivningen nämns ingenting om att de skulle ha främjat den tredje mannens gärning och det finns ingenting som beskriver några handlingar som kan kvalificeras som främjande av gärningen. HD finner att hovrätten gått utanför den ram som åklagaren dragit upp genom gärningsbeskrivningen. Det innebär att de två männen inte underrättats om innebörden av och grunden for anklagelsen mot dem. De har därmed inte heller getts tillräcklig möjlighet att förbereda sitt försvar. De har alltså dömts för en annan gärning än den de åtlats för. Av det skälet ska prövningstillstånd meddelas även för målet i övrigt. HD undanröjer domen mot de två och återförvisar den till hovrätten för fortsatt behandling. Männen skall stanna i häkte.

En polisman misstänkte att en 14-årig pojke innehade narkotika och beslutade att genomföra en kroppsvisitation. Pojken fick bland annat dra ner sina byxor och lyfta på linningen till kalsongerna för att polisen skulle kunna se att han inte förvarade narkotika i kalsongerna. Polisen åtalades för tjänstefel. Enligt gärningsbeskrivningen hade polisen, i samband med undersökningen av kalsongerna, uppmanat pojken att lyfta på sitt könsorgan, vilket tingsrätten menade var en kroppsbesiktning som skett utan laga stöd. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Högsta domstolen har prövat om polismannen utsatte pojken för en kroppsbesiktning i och med att han kunnat se pojkens könsorgan. HD konstaterar att bedömningen av om något utgör en kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning bygger på vad undersökningen avser: personens kläder (eller annars något som personen bär med sig) eller personens kropp. Det är klart att även en okulär yttre undersökning av någons kropp utgör en kroppsbesiktning. Enbart den omständigheten att den som genomför en kroppsvisitation har möjlighet att se delar av den undersöktes kropp när denne tar av sig eller annars visar upp sina kläder är emellertid inte tillräckligt för att åtgärden ska anses innefatta en undersökning av kroppen. Det gäller även om det i och för sig är intima delar av kroppen som blottas. I det aktuella fallet har polismannen uppmanat pojken att visa att han inte förvarade narkotika i kalsongerna, varför denna har lättat på linningen till kalsongerna. Att polismannen då kunnat se pojkens könsorgan innebär inte att det varit fråga om en kroppsbesiktning. Polismannen har därför inte heller åsidosatt vad som gäller för uppgiften och HD frikänner honom från åtalet för tjänstefel.